Himmel vad seg jag är idag. Kroppen har mer träningsvärk än jag hade tänkt mig igår. Fast det är en skön känsla, och den botas bäst av en ny tur över stock och sten i eftermiddag. Förhoppningsvis håller sig regnet på avstånd.... Det är något jag inte är överförtjust i...
Seg huvudvärk, täta bihålor och svullna halsmandlar brukar inte vara ett bra tecken. Det stavas förmodligen förkylning. Jag har fått tips på huskurer från min nyligen förkylda, även hon bloggande, väninna. Det verkar som om hon lyckades mota förkylningen så jag ska göra ett tappert försök jag med!
När läget är lugnt och normalt, och alla lever sitt liv utan större komplikationer, då gör det inte så mycket att mina bästa och närmaste vänner alla bor på orter långt härifrån. Då kan jag lyfta telefonluren eller titta in på bloggar och ansiktsboken för att stilla min nyfikenhet och avhjälpa min saknad efter dom.
Jag menar, visst är det trist att man inte kan höras spontant och träffas en kväll för att umgås, "bara sådär". Att det istället kräver långa resor som kostar(mycket) pengar och mycket planering för att träffas, gör ju att det går väldigt lång tid mellan gångerna. Men det går att leva med.
När ens vänner får problem och man hade velat ställa upp för dem, med en hjälpande hand, eller vad det nu kan tänkas vara som de skulle behöva... Då är det verkligen helt VÄRDELÖST att bo så långt borta.
Jag vill men kan inte, liksom.
Visst håller jag på att hitta nya vänner här, men det tar tid att bygga en riktig vänskapsrelation...
Jag önskar jag kunde klona mig själv :) Eller nå't
Tills vidare får alla mina vänner ha det så bra ni kan!
Jag ska läsa lite cellbiologi nu, innan jag ska till stallet i eftermiddag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar