Jag har druckit på tok för många glas vin ikväll :P Alltså kommer jag ha ont i huvudet när jag vaknar. Förhoppningsvis har den gått över till träningen i morgon :S
Iallafall.
Det är ett kontrollfreak som sitter vid tangenterna. Värsta sorten! Men jag jobbar hårt med det. Dom som hävdar att dom vet något säger ju att man ska bli en bättre människa på det viset. Alltså försöker jag ändra lite på sturkturen i mitt "Jag". Utmana mig själv och blotta mina svagheter. Kort sagt: våga säga något jag inte är 1000% säker på, för att sedan bli ifrågasatt. "Är det verkligen så?" "Kan det inte vara såhär istället?"
Bara de som känner mig väl, vet exakt hur svårt det är för mig....
En annan svår sak är det där med kärlek.
Jag tillhör släktet commitmentfobics. Jag tar inga chanser. Allt sker på mina villkor, och om någon kräver engagemang, så lägger jag ner, direkt. Döm om min förvåning då jag upptäcker att min biologiska klocka nog vaknat. Dessutom låter den ungefär som en sådan urgammal mekanisk metallklocka, där stålpinnen slår på metallcymbalerna. Dvs fruktansvärt högt, och är typ omöjlig att ignorera. Intressant läge ;)
Så jag klev utanför min lilla kontollerade låda idag. Med förvånansvärt bra resultat :) Kanske bidrog vädret med +15, och jag fick ett svårt fall av vårkänslor. Oavsett upptäckte jag, att det gav mig fjärilar i magen. Babysteps, very very very tiny. Eller som Armstrong sa "a small step for man..." Men gigantiskt för mig :)
Annars måste det ha varit Universum... Framtiden får utvisa!
Förresten är jag duktigt besviken över att det inte var Claudia och Tobias som vann Let's Dance. Om nu någon fann det av intresse :)
Commitmentphobia är en ganska allvarlig åkomma, särskilt när man måste ta sig över de där berömda gärdsgårdshindren för att komma över det...(och få stickor i baken)... Men jag lovar att det går att ändra på. Wångentiden skrämdes ju ganska rejält, men äsch. Det ger sig.
SvaraRaderaOch lycka till själv på lydnadsplanen!!