Minnen är starka saker.
Små triggers, i form av en doft, en bild, lite musik, eller en speciell smak, kan förflytta en tillbaka i tiden. På ett närmast surrealistiskt sätt. Jag kan inte annat än säga att kvällen har varit känslomässig.
Det var ett doftintryck som startade det hela. Tidigare ikväll. Attans då, jag fick ett återfall. Men det är väl så'nt som händer. När man vill ha saker man inte får.... Kan dock stolt säga att jag tog det hela med fattning, och mest ägnade mig åt att minnas liknande incidenter :)
Värre blev det när en väns mörka stund, förde tillbaka mina minnen från den svåraste stunden i mitt liv. Det har gått många år sedan dess, men om jag blundar ser jag det framför mig som om det var igår. Tiden läker sår. Ja, och vittnar om de läkta såren, gör ärren, som finns kvar. Vi går vidare, för det finns inget alternativ. Lite annorlunda. För så starka händelser i våra liv måste förändra oss. På gott och ont antagligen.
Jag undrar om det kommer en dag då jag kan minnas tillbaka, utan tårar.
Och vill jag verkligen det??
Idag är jag tacksam över att jag har darlingens långa päls att borra in näsan i, och torka tårarna med.
Oändligt tacksam över att han kom in i mitt liv.
He fix'ed what was broken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar