Sitter här i soffan och dricker upp min sista julmust. Funderar på om jag inte skulle ta och duscha. Jag tror att Kitchi känner sig fräschare än jag just nu...
Han hade extra svår damp idag. Jätte störig på en liten Parsson JRT i rastgården ikväll. Fast vi har träffat den flera gånger... om jag det förstod vad som rörde sig i huvudet på honom mellan varven...
Tursamt nog så kom hans favorit tjej, en 2årig hoffe tik, så han fick brotta av sig lite. Blåmärkena på mina underarmar kanske är borta till nästa vecka om jag har tur :)
Sen är jag så fruktansvärt leds på snön nu. Det har kommit snart 2dm på två dagar nu. Det är nästan plusgrader och ändå saltar kommunen gångvägarna! Jag håller på att få kramp när jag ska simma fram i snömodden på promenaderna. Både mental- & fysisk kramp. Mina vader kommer att anta groteskt omfång om detta ska fortsätta. Vilket kommer att göra mina skoterstövlar helt oanvändbara! Han som designade dem måste ha haft storkben...
Annars håller ångesten på att äta upp mig långsamt. Terminen ska börja igen på måndag. Har jag klarat tentan eller inte?? (Det senaste alternativet mest troligt, om de som rättar inte drabbas av samma hjärnblödning som jag alltid verkar råka ut för när jag skriver dem...)
Jag måste gå till studievägledaren imorgon. Och undersöka mina alternativ...
Orkar jag hitta motivation att göra om det igen??? Om jag inte får fortsätta plugga.
I'm starting to wonder. Is my heart really in it?? Really??
Håller tummarna för att du klarar tentan! Men om så inte är fallet så är det inte hela världen. Om du bara slappnar av och låter saker och ting hända kommer all oro bara lösas upp, och livet kommer bli helt fantastiskt! Jag kanske kommer och våldgästar dig i Linköping under sex vfu-veckor i vår, om sjukhuset där vill ta emot en sjukgymnaststudent från uppsala vill säga... Kramar!
SvaraRadera