Exil Norrlänning som jag är så välkomnar jag alla metoder som får mig att frysa mindre! Speciellt som min omysiga hund numera inte ens vill komma upp i soffan ens ibland... Jag vill väl egentligen åxå ha en knähund. Åtminstone ibland. Något annat som värmer i vinterkylan är årets favorit Idol: Jay Smith!!! Vilken röst :D
PMSmonstret i mig är hysteriskt eftersom jag inte stannade och köpte chips på hemvägen. Varken vin, te och kanelbullar eller Marabou Polka duger som substitut. Tur för midjemåttet att det är kallt och mörkt och långt till närmaste affär som har öppet!
Hade som vanligt huvudet fullt av tankar som tog över på vägen hem med darlingen.
Jag har hittills varit rätt duktig på att lära av mina misstag, men nu håller jag på att falla tillbaka i samma hjulspår igen. Va F*n, liksom. Det värsta är ju att jag gör det med helt öppna ögon och full förståelse för att konsekvenserna antagligen kommer att öka markant i magnitud eftersom det är andra gången (på kortare tid). Allt jag kan tänka är So What? Come what May.... Det får vara värt det.
Eftersom snön inte kommit än fick jag låna från Google bildsök...
Kanske var det fullmånen som fick mig att fundera. Vet att den fick mig att tänka på en av de saker som jag saknar med Norrland. Ljuset. Det är något speciellt med ljuset från en fullmåne som lyser upp snön på marken. Nästan så starkt att det känns som på dagen. Eller på sommaren, precis innan det är dags för midnattssolen, och den går ner och vänder bakom en bergskedja. Så att himlen lyser i rött, som om den brann. Det är nyanser jag inte sett någon annan stans. Självklart med skogsklädda berg som förgrund, mil efter mil. Går inte att förklara riktigt rättvist, men det är Hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar