Har inte bloggat på flera månader nu.
Men jag har svåra anfall av inbillningssjukan som säger att man mår bättre av att skjuta upp saker istället för att bara få dem avklarade och bortgjorda...
Alltså verkar det som om nu är ett ypperligt tillfälle att återuppta min virtuella ventilerings-zon.
Jag tänkte passa på att göra det när jag för en gång skull inte känner mig som en bitter bitch utan faktiskt känner mig rätt ok med livet. Måndag var en bra dag.
Den bästa på länge, trots föreläsningar hela dagen. Men jag var on-point, och vi avslutade med en fantastisk föreläsare. En holländsk professor i kardiologi, vilket resulterade att föreläsningen var på engelska. Och fick mig att önska att fler kunde vara det med. Eftersom de då blir på samma språk som större delen av litteraturen vi läser. Enklare helt enkelt!
Väl hemma så var jag ute och tränade med Kitchi som var ohalt för första gången på två veckor och laddad till tänderna under lydnaden. Strålande höstsol från en klarblå himmel och ett par plusgrader ute. Perfekt!
Jag kan inte minnas när jag sist gick och la mig på kvällen utan att önska att jag gjort något mer/annat/varit bättre/någon annanstans.... ja you name it.
Jag var helt enkelt nöjd och lycklig med vad jag har, och vart jag är i livet. Istället på att bara fokusera på vad jag vill ha/inte kan få....
En mycket ovanlig men angenäm känsla måste jag säga!
Den har inte tagit över för att stanna, så mycket är klart. But it still lingers, and makes me smile.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar